När jag tänker på de fyra elementen känner jag spontant att luft och jord är de jag känner mig mest trygg med, medan vatten och eld känns mer “osäkra”. Jag är lite rädd både för eld och för vatten.
Jag känner att det här är lite svårt att skriva om. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta om elementet luft. Tycker inte direkt jag har något att lära ut för jag har inte arbetat så aktivt och intensivt med elementen.
Det lilla jag har läst om elementen beskriver luftelementet som förknippat med kunskap, det intellektuella, “att veta”.
På det viset stämmer det bra ihop med mina personliga preferenser. Jag har lättare att arbeta med min intellektuella sida än t.ex. med min intuitiva eller känslomässiga.
Jag älskar verkligen luft. Jag tycker om att ta mig upp på höga platser där det är öppet så jag kan se långt. Jag tycker om utsikt. Och jag tycker om när det blåser. Vind, blåst, bris, storm. Det är mäktigt, magiskt och renande. Jag tycker om att känna luftens rörelser mot mitt ansikte och hud. Luften känns så otroligt levande när det blåser. Jag känner mig väldigt levande när det blåser.
Jag tycker ännu mer om det efter att ha läst ett inlägg på Lilithas blogg om vindmagi och att låta vinden blåsa bort det som är negativt och jobbigt.
Jag tyckte det lät fantastiskt och ville pröva. Jag hade egentligen ingen aning om hur jag skulle bära mig åt så jag fick försöka pröva mig fram. Jag brukar göra så att jag väljer något som känns jobbigt; trötthet, oro, stress, ledsenhet, skörhet, ängslan och tänka på det, koncentrera mig på det och verkligen känna på det. Känna hur det känns. Sedan fokuserar jag på att med viljekraft flytta känslan till hudens yta. Låta den sippra ut ur kroppen, ut genom porerna tills den är utanför mig och där kan vinden få fatt i den och blåsa undan den, neutralisera den.
Min personliga tro är att jorden, luften eller “alltet” inte far illa av att ta emot min oro. Den är bara oro så länge den är hos mig. Om jag ger ifrån mig den till luften förlorar den sin negativitet. Luften värderar och bedömer inte. Likaså är det min tro att vinden neutraliserar min negativa känsla om jag öppnar mig och låter den göra det. Om jag släpper ut oron i luften, eller “drar in” luftens magi inom mig för att låta den neutralisera oron i mig spelar ingen roll – båda fungerar. Det är helt enkelt en fråga om preferens. Jag vill påpeka en extra gång att det här är min personliga övertygelse. Alla har olika sätt att närma sig naturkrafter och gudomligheter; det som känns rätt för mig behöver inte göra det för någon annan.
