När jag blev intresserad av häxkonst läste jag, liksom Linalj berättade i sitt blogginlägg om athamen, att man inte bör fara iväg och förhastat köpa dyra och pråliga redskap.
Men jag fastnade för athamen som idé, som koncept. Athamen var nästan det enda redskap jag verkligen kände att jag hett och innerligt vill ha, då när jag läste min första häxbok.
Den författaren jag läste skrev att hon för sin personliga del ville ha sin athame vass för att den de facto är ett vapen. Den representerar också manlig energi och är en fallossymbol.
Jag började fantisera om vad jag ville att min athame skulle vara. Jag ville ha den dubbeleggad, men inte ett stort svärd, utan en liten dolk. Jag var inte helt förtjust i tanken på ett svart skaft för jag gillar inte svart, men mörkt – kanske något mörkt trä. Jag har väldigt svårt för ”pråliga” och ”kitchiga” saker så jag tänkte att jag inte ville ha massa bling, lull och krusidull på den. Och sist men inte minst tänkte jag att ”en beställning som uppfyller alla de där önskemålen blir nog inte helt lätt att effektuera”
Och tro mig eller ej, men bara två dagar senare hittade jag just en sådan kniv. Jag hade aldrig sett eller hört talas om den typen av dolk tidigare.
Testikeldolk eller ballock dagger.
Och jag blev förälskad i den. Den var allt som jag ville att den skulle vara. Och till råga på allt hade den mörkt – men inte svart – skaft!
Jag har inte gjort någon reningsritual eller invigningsritual. Jag vet uppriktigt sagt inte om jag känner att det behövs. När jag hade köpt den bar jag den på mig i tre dygn i sträck och sov med den bredvid mig under tre nätter. Jag kan inte förklara varför jag gjorde det eller hur jag tänkte. Jag bara kände att det var så jag ville göra.
Jag förknippar min athame med elementet eld.
Det här är ett exempel på hur jag har lättare att hitta ”min väg” och min magkänsla genom att läsa en massa olika åsikter och metoder. Jag läste många häxböcker och i de flesta förknippas athamen med luftelementet/öster etc och staven med eld. Men jag har alltid känt att för mig är det tvärt om och då gjorde jag så, även om den sammankopplingen/korrespondensen var så att säga ”i minoritet” bland häxboksförfattarna.
I de få ritualer jag hittills använt den så har jag använt den till att göra cirkeln med. Eftersom den är vass och vapenlik så har jag spontant känt att jag vill använda athamen till ”skyddande” magi – som att sätt upp skyddscirkeln. När jag bjuder in elementarerna och guddommarna brukar jag hålla upp staven.
Vad roligt att läsa om din athame och hur du hittade den. Och vad vacker den är! Min är en liten sliten Morakniv som jag snubblade över när jag var ute och lekte i en skogsdunge. Det var julafton och jag kände intuitivt att kniven var en present till mig. Och den har jag haft i över tjugo år nu
Kram!
Jag är fortfarande otroligt förtjust i din athame…! Magisk! Även för mig är athamen kopplad till elementet eld, och det har varit en liten process för att komma fram till det. Vad roligt att du sov med din athame för det gjorde jag med, i Budapest, där jag köpte den. Det var ett fantastiskt oväder sista kvällen vi var där och jag stod med athamen i fönstret medan det åskade och blixtrade som tusan… ah härligt minne.
Vilken häftig athame du har! Har aldrig sett nåt liknande
Oj, det var en dyp av athame utan dess like tror jag!
Den är jättehägtig! Tyckte det var intressant det där som du skrev om att du använder dolken för att göra till exempel den besksyddande cirkeln men staven för att bjuda in till exempel elementen. Tycker det var en väldigt fin idé. Annars brukar man ju någon gång komma till punkten varför man behöver både stav och athame, det fyler ju liknande syften.
Kramar och Var Välsignad!
Stilren! Ursnygg! Förstår precis varför du föll för den