Majblot

Äntligen har jag haft mitt lilla Majblot.
Jag har längtat så. Och jag hade velat göra det den första eller andra maj, men det fick inte riktigt plats med allt annat som skulle göras just de dagarna. Och jag kände inte att jag vill pressa in till varje pris. Jag ville inte att det skulle bli stressigt utan fint.

Jag gjorde ingen sådan där ”ritual enligt konstens alla regler” och gjorde en cirkel och så. Jag bara satt ute i våren, ute i den underbara, gudomliga, magiska naturen. Jag välsignade min gåva och tillägnade den ”mina” guddomar och naturen och så välkomnade jag våren.
Det blev en fin liten stund. Precis som jag önskade mig den, och jag kände mig verkligen i djup och fin kontakt med naturen.

Just i den skogen jag var känner jag inget behov av att göra en cirkel när jag ska blota. Jag känner inget behov av att ”stänga in” mig. Jag vill vara i kontakt med den natur och de naturandar och väsen jag tillägnar gåvan.
Jag älskar den skogen av hela mitt hjärta. Och nu börjar jag kunna ”känna av den” lite smått. Jag börjar få en svag förnimmelse av att den vet att den är älskad av mig.
Den visar mig sina invånare. Senaste gångerna jag gått där har jag fått möta en fantastisk mängd djur. Rådjur, harar, paddor, nötskrikor, hackspettar och massor av andra fåglar. Idag hörde jag en gök. Jag undrar om jag kommer att få se någon orm i år. Det finns orm där, men jag ser dem mycket sällan.